Dear all,

idag knackade på min dörr flera gånger när jag satt i ett möte och jag kände mig tvungen att öppna dörren för det måste vara något väldigt viktigt. När jag öppnade dörren stod en elev med sin mobiltelefon och sade “Mr. Andreasson, jag lämnade inte in min mobil i morse men nu hittade jag den längst ner i min väska, snälla kan du inte lägga den i vår mobilbox?”. Att ha en elev som agerar på det sättet gör mig stolt och glad; dessutom var det ju ett väldigt viktigt ärende så det var tur att jag öppnade dörren när det knackade . . . 

Take care